Bland de "rimliga" direktdrivna baserna när det gäller effekt och budget är MOZA R12 helt klart ett mycket seriöst alternativ i mellan-/toppsegmentet. Med sina 12 Nm och RS V2-svänghjul i det här paketet riktar vi oss till en målgrupp som vill ta ett rejält kliv upp från en remdriven bas eller en liten DD på instegsnivå, utan att överdriva med kraft som är svår att utnyttja.

På papperet utlovar den här kombinationen en exakt, ren FFB som kan användas för både ligan och avancerad fritidsanvändning. RS V2-ratten ger GT/allroundkänslan, med tillräckligt många knappar och ett modernt utseende utan att gå till överdrift. Det hela har utformats som en seriös kärninstallation, runt vilken en komplett cockpit kan byggas.

För egen del tog jag mig an det här testet med tre saker i åtanke: informationens exakthet (greppavläsningar, belastningsövergångar), komfort över tid och mångsidighet mellan olika typer av bilar och simuleringar. Tanken är inte bara att ha ett stort vridmoment som sliter armarna av dig, utan en sammanhängande kombo som gör att du vill köra länge, ofta och på allt.

Design och tillverkning

R12-basen ger omedelbart intrycket av en kompakt, seriös enhet. Metallchassit inger förtroende, utan parasitspel eller knarr. Designen är ganska sober och kantig, med en byggkvalitet som tydligt står huvudet och axlarna över många remdrivna baser och i samma liga som konkurrerande direktdrivna enheter i mellanklassen.

Visuellt utstrålar den täthet och styvhet. I handen, när du hanterar basen och ratten, känns ingenting ihåligt. Monteringstoleranserna är snäva, snabbkopplingen i motorsportstil är tydlig och okomplicerad och det finns ingen märkbar vobbling när allt är låst på plats. Man får intrycket av att den kan klara åratal av sessioner utan att vackla, förutsatt, naturligtvis, att den är ordentligt fastsatt i en tillräckligt styv cockpit.

RS V2, å andra sidan, är tydligt inriktad på GT / allroundcyklister. Ratten är rundad och något tjock, och beläggningen ger bra grepp utan att vara aggressiv. De magnetiska paddlarna har ett rent, mycket mekaniskt klick, med en mer kvalitativ känsla än på många av de mer vanliga "plast"-rattarna. Knapparna är korrekta, välplacerade och har en rörelse som varken är för hård eller för mjuk. Långt ifrån en leksak.

Det som är mest förvånande är den övergripande sammanhållningen av paketet: kompakt bas, välbalanserad ratt, inga vibrationer, inget spel i QR. En liten besvikelse är dock att RS V2 fortfarande är lite av en "sim racing-produkt" visuellt och inte riktigt når upp till standarden för en ultra-premium ratt i fullkornsläder eller kolfiber i toppklass. Detsamma gäller vissa plastdetaljer som påminner oss om att vi befinner oss i mitten/toppen av sortimentet, inte i lyxsegmentet.

Jämfört med äldre remdrivna lösningar är skillnaden i upplevd kvalitet tydlig. Jämfört med konkurrerande DD-kit med liknande effekt ligger vi ganska bra till, med en liten fördel när det gäller övergripande styvhet och snabbkoppling, men en stil som kanske är lite mindre "ren racing" än vissa mycket typiska rattar.

Inställningar, anpassning och kompatibilitet

På mjukvarusidan har MOZA infört ett ganska modernt ekosystem. Inställningsgränssnittet är tydligt och visuellt, med skjutreglage för intensitet, hårdhet, filtrering, friktion, tröghet och så vidare. Du kan börja med förinställningar för de viktigaste spelen och sedan justera efter dina önskemål. Det är tydligt att verktyget har utformats för att inte förlora en mellanliggande användare.

De riktigt användbara inställningarna kretsar kring några axlar: övergripande FFB-intensitet, högfrekvensfiltrering, centerhårdhet och eventuellt lite dämpning för att jämna ut några av de mer nervösa simuleringarna. Fördelen med 12 Nm är att du kan minska effekten samtidigt som du behåller texturen. Du behöver inte pressa allt till det yttersta, vilket gör kombinationen mycket mer användbar över tid.

Inlärningskurvan är inte brant, men det tar lite tid att finjustera. De grundläggande förinställningarna gör att du kan köra snabbt utan att bli överväldigad, och sedan är det lätt att hitta din egen personliga balans med lite finjustering av några reglage. Du drunknar inte i dussintals ogenomskinliga inställningar, vilket är en trevlig detalj.

När det gäller kompatibilitet är detta helt klart en PC-orienterad lösning. Integrationen med olika PC-simuleringar är bra, spelen känner igen hårdvaran väl och MOZA-programvaran hanterar allt i bakgrunden. När det gäller konsoler måste man komma ihåg att detta inte är paketets naturliga lekplats. Vi pratar om användare som bygger en seriös PC-installation, eventuellt med trippelskärm eller VR.

MOZA:s ekosystem omfattar olika rattar, pedaler, växlar och handbromsar. R12 + RS V2-paketet är därför en bra bas för att uppgradera resten: gå över till en ratt i F1-stil, lägg till ett mer avancerat vevparti med lastceller osv. Ur skalbarhetssynpunkt är det helt klart en bas som kan hålla i flera år utan att bli föråldrad. Vi har en plattform som kan användas som en ambitiös startpunkt eller som en hållbar bas för en redan erfaren förare som inte nödvändigtvis vill gå längre när det gäller vridmoment.

Känslor på spel

På banan visade R12 snabbt sitt rätta ansikte. Det första som slår dig är den rena kraftåterkopplingen. De 12 Nm är mer än tillräckligt för att överföra variationerna i belastning till ratten utan att ge intryck av att dra i armarna. Du kan känna att det tillgängliga vridmomentet gör att du kan ha en fast, exakt mittpunkt utan att det blir en ständig kamp.

FFB:s precision är särskilt märkbar i övergångar: kurvtagning, massöverföring och den lätta understyrningen som börjar dyka upp. Du kan läsa av bilens styrning mycket tydligt. Du förstår omedelbart vad framaxeln gör, om du överbelastar ett däck eller om bilen börjar glida. Jämfört med en bältesbas eller en liten DD är vinsten skärpa och reaktionshastighet. Det finns mindre av ett "mekaniskt" filter mellan spelet och händerna.

I snabba kurvor bibehåller basen en god stabilitet i mitten, utan någon irriterande oscillation så länge du inte pressar inställningarna till det yttersta. RS V2, med sin GT-form, erbjuder bra kontroll med lång lutning, oavsett om du är på 9,15 eller något utanför centrum. Du kan verkligen kontrollera styrvinkeln och känna när du behöver släppa taget för att låta bilen svänga.

Greppåterkopplingen är en av komboens starka sidor. Små förluster av grepp framtill återges väl, och du kan känna mikroglidningarna utan att FFB blir rörigt eller överbelastat. Bak förmedlas början till överstyrning med tillräcklig framförhållning för att korrigera, även med bilar som är lite nervösa. Det är här som basen verkligen förändrar upplevelsen: du får självförtroende att attackera.

På vibratorerna var återkopplingen ganska torr och detaljerad. Du får en bra känsla för vibratorns höjd, dess struktur, om du bara plockar upp den med ett däck eller om du kör den bredare. Jämfört med en mindre kraftfull bas är amplituden mer uttalad, men framför allt är signalen renare. Du kan medvetet bestämma dig för att attackera en aggressiv vibrator och veta vad du kan förvänta dig av ratten. Detta bidrar enormt till inlevelsen.

Under långa sessioner förblir R12 användbar. Vid full effekt kan det bli tröttsamt, men allt du behöver göra är att minska intensiteten något för att behålla full effekt.
textur utan att sluta med förstörda underarmar. Motorn förblir stabil, det finns ingen känsla av överhettning som försämrar FFB, och det finns inga märkbara förluster eller variationer över tid. Denna konsistens är verkligen betryggande för långa lopp.

När det gäller snabba korrigeringar är fördelen med Direct Drive omedelbart uppenbar. Basen reagerar snabbt, hjulet återvänder till mitten på ett kontrollerbart sätt, utan överdriven studs om inställningarna är rätt. På lätta bilar eller skarpa framdrivningssystem finns det tillräckligt med vridmoment för att känna stallet, men inte så mycket att du blir överväldigad. Jämfört med en ännu kraftfullare basmodell förlorar du lite av brutaliteten och slagkraften, men du vinner ofta i komfort och användarvänlighet.

Sammantaget är inlevelsen på en nivå som är mer än tillräcklig för att få dig att glömma bort hårdvaran och koncentrera dig enbart på körningen. Kombinationen bas + ratt inger förtroende. Du vågar bromsa senare, komma in hårdare och arbeta på din känsla mitt i kurvan. För mig är den största möjliga komplimangen för den här typen av produkt att du efter några varv slutar tänka på basen. Du tänker på bilen, tiden och banan. Och det är precis vad som händer här.

För vem + Vad vi tycker om / Vad vi inte tycker om

MOZA R12 & RS V2-paketet är tydligt inriktat på en profil som sträcker sig från mycket motiverade nybörjare till mellanliggande / bekräftade förare som vill ha en solid PC-installation på lång sikt. För en förstagångsförare kan det verka ambitiöst, men någon som redan vet att de kommer att investera lite tid i simracing kommer att hitta en bas som inte kommer att vara föråldrad efter några månader. För en användare som kommer från en remdriven bas eller en liten DD är det kvalitativa språnget tydligt.

Det jag verkligen gillar är balansen mellan kraft och kontroll. De 12 Nm ger en verkligt kraftfull FFB, tillräckligt kraftfull, men inom ett intervall som är lätt att leva med i vardagen. För det andra inger den övergripande byggkvaliteten förtroende: inget rör sig, inget knakar, det känns verkligen som ett seriöst verktyg. Slutligen innebär mångsidigheten hos RS V2-ratten att du kan växla från en GT till en proto eller en sportbil utan att känna dig begränsad. Det är en mycket sammanhängande "daglig" ratt.

Det finns dock vissa begränsningar att ha i åtanke. Den första gäller konsolkompatibilitet, som helt klart inte är det prioriterade området för detta paket. Om ditt ekosystem är konsolcentrerat är det här inte den mest naturliga lösningen. För det andra kan RS V2, även om den är solid och trevlig, inte konkurrera med lyxkänslan hos mycket avancerade rattar tillverkade av ädlare material eller med en mer radikal design. Slutligen kräver en uppgradering till en basmodell på den här nivån en styv cockpit och en pedaluppsättning som klarar av att utnyttja dess fulla potential. Investeringen är inte begränsad till basen och ratten.

När det gäller det upplevda värdet är det här en produkt som utgör en seriös investering, men som är konsekvent med vad den levererar: ett verkligt steg framåt när det gäller känsla, precision och konsekvens. För någon som kör ofta, i en liga eller med en avancerad solokarriär, är värdet för pengarna fortfarande attraktivt. Det är inte ett impulsköp, det är ett väl övervägt val för att bygga en setup kring en solid bas.

Utlåtande

MOZA R12 & RS V2-paketet förändrar framför allt en sak i en installation: det förvandlar en "hyfsad" installation till en seriös plattform för framsteg. Du går från att ha hårdvara som följer med spelet till hårdvara som gör att du verkligen kan utnyttja vad varje simulering har att erbjuda, utan att behöva kämpa mot hårdvarans gränser.

På marknaden är R12 positionerad som en Direct Drive-bas i mellan- och toppskiktet, tillräckligt kraftfull för att tillfredsställa de flesta simulerare, utan att falla in i delirium med extrema vridmoment som är svåra att kontrollera. RS V2 fulländar denna balans med en mångsidig ratt som gör allt bra, även om den inte försöker vara den mest exklusiva på marknaden.

Jag skulle helt klart rekommendera det till dem som huvudsakligen använder PC-datorer, som vill ha en utvecklande och sammanhängande installation och som letar efter en solid ankarpunkt för att bygga eller uppgradera sin installation. För den sporadiska spelaren eller för konsolcentrerad användning finns det enklare och mer lämpliga alternativ.

Om du letar efter en seriös, exakt Direct Drive-bas som kan användas dagligen, med en mångsidig GT-ratt och verklig potential för utveckling, kan den här produkten helt klart göra skillnad i din setup.