En kontrollpanel som är utformad efter formelbilen

Vi är vana vid Formel-rattar som satsar allt på kolfiberutseendet och glömmer det väsentliga. MOZA FSR2 går den motsatta vägen. Så fort man fäster den på basen inser man att den har utformats som en riktig modern F1-förarhytt: en 280 mm rektangulär ratt, en central pekskärm, en uppsjö av knappar och vridreglage samt sex växelpaddlar på baksidan. Inget är där bara för att se snyggt ut på en hylla, allt ligger inom räckhåll så fort händerna är i rätt position. Det är just denna funktionella inriktning som, i praktiken, skiljer den från leksaker som är förklädda till tävlingsutrustning.

Kolfiber, aluminium och läder: tillverkningen lever upp till förväntningarna

Det första man lägger märke till när man håller den i handen är dess styvhet. Framsidan är tillverkad av 5 mm tjock 3K-twill-kolfiber, och det är inte bara ett marknadsföringsargument: konstruktionen böjer sig inte, inte ens när man drar hårt i den. Baksidan är tillverkad av en aluminiumlegering av rymdkvalitet, vilket förklarar den låga vikten på cirka 1,6 kg för en enhet som är så fullspäckad med utrustning. Handtagen är klädda med perforerad mikrofiberläder, som är tunt och behagligt och ger ett bra grepp för handflatan, både med och utan handskar. Efter flera användningstillfällen är ytbehandlingen oförändrad och sammanfogningen förblir felfri. Här har vi en produkt som utstrålar industriell seriösitet snarare än att vara en pryl.

En enda designmässig nackdel som bör nämnas: knapparnas texter är tryckta och går inte att byta ut. På en ratt som är utformad för att kunna anpassas in i minsta detalj efter varje spel hade vi gärna sett att man kunde byta ut de fysiska etiketterna. Det är en detalj, men den avslöjar en begränsning när man växlar mellan flera olika spelgenrer.

4,3-tumsskärmen – en egen instrumentpanel

I mitten tronar en 4,3-tums pekskärm med 480p-upplösning, som drivs av en fyrkärnig processor på 1,3 GHz. På papperet verkar upplösningen blygsam, men i praktiken är bilden skarp och framför allt smidig: telemetridata rullar förbi utan märkbar fördröjning, och skärmen förblir läsbar även mitt i action. Man växlar smidigt mellan olika layouter direkt via MOZAs programvara Pit House, och det är där den verkliga styrkan ligger. Man kan skapa en instrumentpanel per bilkategori, visa däcktrycket under långlopp eller en enkel, avskalad varvräknare under sprintlopp.

Nackdelen är att det krävs tålamod för att sätta sig in i dashboard-redigeraren. Inlärningskurvan är brant, och vid lanseringen är utbudet av layouter från användargemenskapen fortfarande ganska begränsat. Men när man väl har lagt ner tiden på att skapa sina egna skärmbilder finns det ingen återvändo.

Sex magnetiska paletter och avreseritualen

På baksidan har MOZA satsat stort med ett system bestående av sex Hall-effekt-paddlar, försedda med 3 mm tjocka kolfiberhandtag. Två sköter växlingarna, två utgör dubbelkopplingen, och det sista paret kan programmeras fritt, vanligtvis för att aktivera DRS eller KERS. Växelpaddlarna klickar med en precision som ger en verklig taktil njutning, i linje med marknadens bästa referenser. Man växlar mellan växlarna med en snabb och tydlig rörelse, utan fördröjning eller dubbelaktivering.

Det är just vid starten som dubbelkopplingen verkligen kommer till sin rätt. Man doserar slirpunkten med de två stora växelpaddlarna, släpper gasen när trafikljuset blir grönt och känner omedelbart fördelen med att ha ett system som är så lätt att hantera. För den som tränar på sina starter i linjelopp är det en konkret fördel som ger fler placeringar i den första kurvan.

Upp på banan: justera utan att någonsin släppa ratten

FSR2:s sanna lyx kommer till sin rätt mitt i striden. Man har tio bakgrundsbelysta knappar med kort slaglängd, två 7-vägsreglage för att navigera i menyerna, klickbara vridreglage och tumhjul. I praktiken justerar man bromsfördelningen inför en snabb sekvens med ett enkelt tryck med tummen, utan att flytta händerna eller ta blicken från banan. Man justerar en ERS-nivå eller ett ABS-värde vid kurvutgången med samma lätthet. Efter några dagar blir kontrollernas funktioner en andra natur och man slutar tänka på dem.

Vi testade det hela på en MOZA-bas med direktdrift, och kombinationen fungerar utmärkt. Kraftåterkopplingen överförs tydligt genom den styva fälgen: skillnader i underlaget, som övergången från asfalt till gräs, märks tydligt, och en kraftig kontakt känns i armarna utan störande dämpning. Fälgen förvränger inte signalen, utan förmedlar den.

Komfort på lång sikt: den enda verkliga reserven

Det är under riktigt långa sessioner som FSR2 visar sina begränsningar. Handtagens profil är ganska tjock, och vid höga inställningar för force feedback kan man känna obehag i handflatorna efter ungefär trettio minuters intensiv användning. Det är inget avgörande problem vid korta sprintar eller lopp, där greppet förblir behagligt, men de som gillar uthållighetslopp på två eller tre timmar i sträck måste räkna med denna generösa utformning. Mikrofiberlädret kräver dessutom regelbunden rengöring för att hålla sig snyggt.

Kompatibilitet och ekosystem: tänk på PC

FSR2 fästs med MOZAs egenutvecklade snabbkoppling, som överför ström och data trådlöst utan någon ful spiralkabel. Den är kompatibel med hela MOZAs sortiment av basenheter, från R3 till R21, inklusive R5, R9, R12 och R16. För att använda den på en bas från ett annat märke krävs MOZAs Universal Hub Kit. Det är en styrenhet avsedd för PC inom MOZA-ekosystemet: kompatibiliteten med spelkonsoler beror helt på vilken bas som används, vilket du bör kontrollera utifrån din konfiguration innan du köper produkten.

En annan begränsning att vara medveten om: skärmen fungerar uteslutande via MOZAs egen programvara och är inte kompatibel med SimHub. För en del piloter som är vana vid det verktyget är detta en avståelse som väger tungt i övervägandet.

Vår slutsats efter testet

MOZA FSR2 tar utan tvekan en plats i toppen av formelrattarna. Högklassig tillverkning, en smart och anpassningsbar skärm, härliga magnetiska växelpaddlar och en uppsjö av reglage som är lättillgängliga mitt i action: allt detta bildar en sammanhängande och tillfredsställande förarplats. Dess brister (komforten kan förbättras vid långkörning, avsaknaden av SimHub, fasta etiketter) är lättare att förlåta eftersom den konkurrerar direkt med dyrare referensmodeller. För en PC-förare som är engagerad i MOZA-världen är detta en av de mest fulländade formelrattarna just nu.